Vad är lokala avtal?

Med lokala avtal avses rätten att avtala om vissa ärenden på arbetsplatsen som ges i ett arbets- eller tjänstekollektivavtal. Det kan handla till exempel om rätten att avtala om flexibla arbetstidsarrangemang på arbetsplatsen inom de ramar som bestäms i kollektivavtalet.

I allmänhet görs lokala avtal om lönersemestrararbetstider som gäller en personalgrupp i företaget eller företagets hela personal. Om man inte avtalar om ärendet lokalt, iakttas bestämmelsen i kollektivavtalet som sådan.  

Ett lokalt avtal gäller således flera arbetstagare, och till och med alla arbetstagare på arbetsplatsen. Ditt eget arbetsavtal gäller däremot endast villkoren för ditt eget arbete.

Ett lokalt avtal gäller således flera arbetstagare, och till och med alla arbetstagare på arbetsplatsen.

Arbets- och kollektivavtalen ger allt fler möjligheter för lokala avtal. Det är möjligt att delvis avtala lokalt till exempel om lönesystem, bedömning av arbetets kravnivå och resultatlön. Det är också möjligt att låta arbetsplatserna avtala om en del av de löneförhöjningar som avtalats i kollektivavtalen. Även arbetslagstiftningen, till exempel  arbetstids- och semesterlagen erbjuder omfattande möjligheter till lokala avtal. 

Lokala avtal är möjliga alltid när arbetstagaren och arbetsgivaren vill ingå dem.

Lokala avtal är möjliga alltid när arbetstagaren och arbetsgivaren vill ingå dem. Vanligen lyckas det också, om avtalet är nyttigt för båda. Godkänn inte enbart försämringar. Framför också egna tankar på hur det är möjligt att komma överens om arbetsförhållandena, lönen och andra frågor som är viktiga för dig. Du kan prata om lokala avtal till exempel med förtroendemannen på din arbetsplats.

För att det ska vara möjligt att avtala lokalt, ska arbetsgivaren, personalrepresentanten och personalen ha förtroendefulla relationer. Lokala avtal på arbetsplatsnivå kräver förhandlingsförmåga och att parterna är så jämlika som möjligt. Lokala avtal förutsätter förtrogenhet med arbets- och tjänstekollektivavtalen och arbetslagstiftningen. Förtroendemännen som fackförbunden utbildat och andra personalrepresentanter har sådana kunskaper.